Tänker tillbaka och ler
Ni som redan läsa Joakims inlägg nedanför eller träffat oss har förstått att jag och Joakim har kommit hem till norr igen. Nu har vi varit hemma i ca en månad och det känns som att vi har tagit rätt beslut, fastän jag saknar vårat liv i USA väldigt ofta. När jag tänkter tillbaka på våran tid i staterna så får jag ett stort leende på läpparna. Såhär i efterhand känns allt som en underbar dröm.
När vi startade våran resa i Kalifornien så var det som en helt ny värld av möjligheter öppnade sig. Santa Barbara måste vara en av jordens finaste platser. Nu känns det verkligen som att vi skulle kunna ta oss var vi än ville bara vi försökte. Vi har såklart stött på många svårigheter, som jag uppskattar såhär i efterhand eftersom de gav oss många nya erfarenheter. Dessa två år har verkligen förändrat och utveckat mig positivt. De har gett mig nya perspektiv och syn på saker och ting. Sen, Thomasville och TU som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag spelade min absolut roligaste fotbollssäsong i mitt liv där, och hittade kompisar som jag hoppas kunna hålla kontakten med. Har även tränats under en av de kunnigaste och mest pedagogiska ledare jag någonsin träffat. Har nog aldrig kännt en sådan glädje och motivation till fotbollen. Hon tog också fram det bästa i mig, stärke mitt självförtroende, och har utvecklat mig otroligt mycket på alla plan. Men såklart så var det ju någonting som fick oss att resa hem. För min del så var det studierna som jag tappade motivationen för. Vet inte riktigt ifall det är en utbilning för mig, men samtidigt så skulle jag kunna se mig gå klart den hemma i Sverige. Men jag tror att det var en mix av lite omotivation till plugget, ekonomin och hemlängtan till familj och vänner som gjorde att vi kände oss väldigt klara i USA. MEN, märk mina ord, jag och Joakim kommer nog göra ett x antal resor till USA under våra liv eftersom vi båda blivit kära i detta extrema, underbara land. Vi kommer åka tillbaka redan nu i Mars för resa.
Jag vill även passa på att tacka alla som stöttat mig och hjälp oss på vägen under våran resa. Tack till Pappa, Mamma, och Bror. Mina vänner och övriga som varit där. Ni är guld värda <3 Sen, utan dig Joakim skulle jag aldrig kommit mig iväg på min livs upplevelse, så kärlek och tack till dig. Tack för att jag har fått göra det med just dig!
Also, if anyone from TU Women's Soccer team is reading this. Tell everyone that I love you guys, and that I miss ya'll. I whish you all the best next season, I will be watching every stream avaliable.
Katie & Roger, you guys took us in with open arms and I really hope that we can see each other soon. Me and Joakim miss you and wants to say thanks for everything. We could not have asked for better "parents", you have given us so much laugther and experiences. Love! Also, thanks to all other wonderful people we met in Thomasville.
Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för alla er som läser, men säger bara såhär: Ifall någon av er funderar på att åka iväg till USA och gå på College. GÖR DET! Lovar att ni aldrig komer att ångra er. Det är en once in a lifetime grej.
Många frågar även vad som komma skall för mig. Just nu vill jag bara vara och njuta av min familj och vänner. Jag har sökt jobb och hoppas kunna få ett efter jag varit iväg på resa. Men jag är ganska säker på att jag kommer att utbilda mig mer, vet dock inte när och var än. Men detaljer kommer att lösa sig på vägen. Fotbollen kommer jag såklart att fortsätta med. Jag har nu varit skadad i nästa tre månader så det kliar väldigt mycket i fötterna efter att få sparka lite boll. Vilken underbar sport.
Antar att detta är som ett slut-inlägg för bloggen för tillfället. Känn er välkomna att kolla tillbaka och läsa våra gammla inlägg, jag vet då att jag kommer göra det. Men man vet ju aldrig ifall bloggen startas upp igen på nästa äventyr.
Lev och må gott folk.
Linn