Jocke och Linn

Nu har det varit dålig uppdatering de senaste dagarna.

 

Tryoutsen gick åt helvete för min del. Andra passet körde vi smålagsspel och coachen delade upp 8 lag genom att räkna in alla utom engelskmännen som hamnade i samma lag igen. Alla lag var 6 st utom mitt lag som oturligt nog bara blev 5 st. Vi lirade hela träningen och konstigt nog vann vi alla våra matcher, till och med mot det bästa laget, engelskmännen! De gick bra för mig måste jag ändå säga trots omständigheterna med en man mindre och ett ultra-Inter-försvar, fick till många fina kombinationer och jag tror faktiskt att jag toppade skytteligan i vårat lag (alltid något). Naturligtvis då det är en tryout/uppvisning så sneglar man alltid mot coacherna för att kolla om de tittar på en just då. Kanske var det bara en känsla men det var få gånger han ens tittade på oss och om han gjorde det så kändes det som att det var max 10 sekunder, visserligen är det ju förståeligt då det är närmare 50 st utespelare som lirar samtidigt. Efter träningen som var kul med tanke på att smålagsspel alltid är roligt så samlade de alla och läste upp namnen på de som skulle komma nästa träning och lira 11v11, liksom 20 andra så var inte mitt namn med. Som ni förstår så blev jag oerhört besviken men samtidigt så kändes det komiskt att han nästan plockat klart laget efter två träningar. Det sved med tanke på att man förberret sig mkt åså får man 2 träningar, som jag dessutom tycker jag gör hyfsat bra ifrån mig på och tempot/nivån var det inga problem med.

 

Vidare i historian, som en fool gick jag till International Office för att höra om det var möjligt att få tillbaka pengarna som jag lagt ut på kursen. Väl där jobbade en kille från Uganda som faktiskt vann skytteligan i skollaget året innan. Vi började snacka lite grand och jag frågade honom vafan detta var. Jävligt trevlig kille föresten! Han berättade då att det är extremt svårt att slå sig in i laget på den tryouten om du inte sticker ut mycket ur mängden, för coachen har nästan hela truppen klar och han bryr sig nästan inte annat än om det dyker upp en diamant. Så berättade han att om du vill slå dig in laget så ska du komma på sommaren, precis som många av engelskmännen och coachens recruits gjort, för då får du en chans att verkligen visa vad du går för och försäsongsträna med dem. Han berätta exakt hur scenariot var och att coachen bara skulle fortsätta att cutta från laget inom de närmsta dagarna och att han alltid gör ett lag med spelare från sommaren som ska mosa dom andra. Jag kände mig iallafall lite mindre värdelös då jag fick höra detta. Men det känns ändå förbannat surt med tanke på att jag trodde att denna tryout bestämde hela laget och att de enda som var riktigt klara var Sophmores:en (2 årarna).

 

DOCK!, så vet jag inte om jag tagit mig in i laget fastän jag varit kvar än. För det går trots allt inte att komma ifrån - hade jag stuckit ut nog mycket så hade jag varit i laget nu. Men jag anser ändå själv att jag inte ljuger då jag säger att jag inte fått en ärlig chans, men samtidigt så var det fler än jag som inte fick det. Jag är dock inte ensam med att känna att coachen nästan inte tittade (fast han kanske har ögon i nacken).

 

Det finns även en sjuk grej angående en kille som åkte samtidigt som mig, en vänsterback från tro det eller ej, England, som coachen själv lockat över/recruitat för att komma och lira fotboll på skolan, så får han två träningar innan han åker och han var absolut inte dålig. Den killen är nog glad just nu.

 

Detta får en att tänka tanken en extra gång "Fan varför tog jag inte skolan i Kentucky där jag hade stipendium och en plats i laget klar?", men samtidigt så tror jag inte att det går att jämföra Santa Barbara, Kalifornien mot Kentucky.

 

Skolan kommer få ett bra lag i år och några av spelarna hade varit högt upp i det svenska seriesystemet, men känslan att jag i allra högsta grad hade kunnat konkurrera om en plats stör mig.

 

Vi fyllde i alla fall upp kylskåpet för 100 dollar så att jag kan tröstäta ett tag.

 

 

Nämen mest troligt så kommer jag att träna fotboll 2 gånger i veckan på skolan. Sen har jag ställt mig i kölistan till en tennis-klass och tro det eller ej en gitarr-klass (nybörjare) så opan och kj, allsången kan snart vara ett faktum :/

 

Ni behöver inte tycka synd om mig, för om ni skulle se min utsikt på morgonen så skulle ni ändå inte längre tycka synd om mig.

 

Hur det går för Linn? Det går mycket bra och jag måste dela med mig av vad en lagkamrat till henne hakade upp sig på och sa upprepade gånger under en träning: "You'll definitely not gonna see the bence this year".

 

Isbad

 

En kort video från Linns träning. Mittback i de gula, vita socks.

 

Vi får Internet och kanaler imorn i läggan. Och nej mina vänner på skype, jag har inte glömt bort er.

 

Jocke